Hur tusan tar man ett Bm7 nu igen?

Jag har precis suttit och spelat lite gitarr för mig själv och tränat tillbaka alla ackord som vi lärde oss på gitarrskolan på Skaga :D Ung Psalm plockades också fram såklart och så satt jag där och körde egenom alla gamla låtar som vi lärt oss, Glory, Så länge jag lever, På dig min Gud förtröstar jag, När musiken tar slut och alla de. Åh, alla minnen från gitarrskolan kom tillbaka som ett slag i huvudet. Hur vi satt där och kämpade med barré-ackorden (B, F och F# t.ex.) och Addes tålamod med oss när gitarrerna gav ifrån sig lika mycket ljud som ett par döda måsar, hur behöll han lugnet egentligen? Fy sjutton vad jag saknar de, normaldagarna på Skaga. När man gick till gitarrskolan precis klockan 12 och tränade där ända tills det var dags för Malins goda lunch, mmm.... Tänk att jag kanske t.o.m. saknar disken lite, det tråkigaste på hela lägret. Shiet vad fult det måste låta, jag saknar att diska. Men tänk om jag faktiskt gör det? Jag saknar känslan av att precis vara klar med hela disken (man är t.o.m. klar med ledarnas disk, de som alltid lämnar in muggar och tallrikar när man tror att man är helt färdig...), kiosken har precis öppnat och Lugna timmen börjar om en kvart. När jag tänker på att det aldrig kommer komma tillbaka, då blir jag lika ledsen som jag blir när jag kommer på att jag har glömt bort hur man tar ett Bm7...

På tal om ingenting, hit ska jag på torsdag.
Till vackra Båstad :)